Nu är det dags för Uppsala igen, läkarbesök idag. Undrar vad dom säger? Sakta men absolut säkert börjar smärtan avta och rörligheten i mina bratwurstkorviga fingrar öka. Sitter och nördar med min lilla vita apparat på Umeå flygplats. Jag har lätt blivit "en av dom" eller kanske "en i mängden" men med lite eftertanke, faktiskt inte mig emot.
Jag har haft det bra hemma i Umeå och faktiskt kunnat slappna av och "leva i nuet" lite. Haha, jag gillar som ändå det uttrycket. Snowboardabstinens och frustration infinner sig med jämna mellanrum men acceptansen närmar sig. Jag låter så djup. Men det är ganska så djupt faktiskt ;)
Skålade "so long" till Umeå och mina kära föräldrar med kaffe och gipsad/bandagerad arm.
Och Skorpan kommer sakna dom milslånga promenaderna nu när jag åker bort/hem igen.
Till helgen får jag besök av bästa My och Alec och då ska vi dricka rödtjut, äta ost och kex och umgås en jäla massa. Det ser jag fram emot!
