Doktorbesök, zombiearmar, rödvin och tjejhäng

Både jag och sjuksköterskan, som klippte bort mina 31 stygn, rynkade på näsan vid denna syn. Men allt såg fint ut? Och det läker precis som det ska, sa doktorn.

Jag känner mig väldigt mycket smidigare i mitt nya cirkelsgips av plast. Tyvärr är det bara på barnavdelningen som man får välja färg på gipset så jag fick nöja mig med smutsvitt.

(Men om nån vet nån som kanske känner nån som har tänkt sig göra en zombiefilm och behöver en stand in arm så är det bara att höra av sig så ställer jag upp direkt.)

"När kan jag shredda igen denna vinter då???"  frågade jag doktorn.

Oklart läkarbesked.

Men.

Väldigt klar vilja!!

Jag har hört att man kommer långt med det!

Så jag fortsätter att träna (iaf underkroppen, får inte köra armar/axlar rygg ) promenera, umgås med nära och kära, dricka rödvin (bara vid speciella tillfällen), läsa och "leva i nuet". Det är klart som fan att det här blir bra!

Jag ber om ursäkt att det för tillfället handlar väldigt lite om snowboard och väldigt mycket om zombiearmar och cirkulationsgips men det kommer bli ändring på det. Såklart.


Finbesök
Finbesök av supertjejerna Alec och My förgyllde denna helg! Myspys, rödvin, tårar (av deeptalk och romantiska filmer) reafynd, beslutsångest (med mycket skratt och kärlek), gipsfäktning (Alec bröt armarna 2 veckor innan mig), massa smowboardsnack, roliga historier och mycket (mycket) mer!
Tack!!

Sen avslutades helgen också med gomiddag med härliga Anna och Beata =) 

Alec, jag och Mysan.

Tre gips på två personer tycker jag är rätt bra jobbat.

Medans jag har tjejhäng hemma i Uppsala är Robban i Val D´esere i snökaoset å shreddar snowboard för oss båda! =)

Hej då Umeå (på ett litet tag)

Nu är det dags för Uppsala igen, läkarbesök idag. Undrar vad dom säger? Sakta men absolut säkert börjar smärtan avta och rörligheten i mina bratwurstkorviga fingrar öka. Sitter och nördar med min lilla vita apparat på Umeå flygplats. Jag har lätt blivit "en av dom" eller kanske "en i mängden" men med lite eftertanke, faktiskt inte mig emot.

Jag har haft det bra hemma i Umeå och faktiskt kunnat slappna av och "leva i nuet" lite. Haha, jag gillar som ändå det uttrycket. Snowboardabstinens och frustration infinner sig med jämna mellanrum men acceptansen närmar sig. Jag låter så djup. Men det är ganska så djupt faktiskt ;)

Skålade "so long" till Umeå och mina kära föräldrar med kaffe och gipsad/bandagerad arm. 

Och Skorpan kommer sakna dom milslånga promenaderna nu när jag åker bort/hem igen.

Till helgen får jag besök av bästa My och Alec och då ska vi dricka rödtjut, äta ost och kex och umgås en jäla massa. Det ser jag fram emot!

I´m trying, såklart

Det verkar som om jag börjat skriva på svenska nu plötsligt. Whatever. Känns mer personligt.

Jag drog upp till Umeå efter operationen för att känna lugnet lite.

Att inte få åka snowboard nu som planerat är lite (väldigt, väldigt, väldigt snällt jämfört) som att det inte finns frukost hemma på morgonen. Alltså total katastrof!! För mig alltså... men allt är ju relativt... och olika viktigt.. för alla...

Min Skorpa.

Men jag försöker! Genom att:

Acceptera att jag är skadad.

Acceptera att jag inte får åka snowboard på ett tag.
Acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig (men att livet går vidare ändå).

Acceptera att jag inte kan träna som förr (lite av en träningsnarkoman).

Ta vara på dagarna och tiden.

Acceptera att jag INTE hade en olycksfallsförsäkring under skadetillfället (vilket jag alltid trott att jag haft! Hmm... jag har åkt snowboard rätt mycket dom senaste åren utan att ha haft en sån försäkring... LÄSKIGT!)

Fixar en olycksfallsförsäkring (bättre sent än aldrig).

Acceptera att jag kommer att se ut som att dom huggit av mig handen, ångrat sig, och sen satt tillbaka den.

Tänker att jag kommer va så sjuuukt peppad då d väl är dags!(och det är ju bra).

Å vad gör jag om dagarna? Jo, typ:

Går och går och går (kan inte sitta still riktigt).

Tränar ben på gymmet (detta kan bli mitt mål! Eller förresten, jag vet inte riktigt).

Umgås med mina underbara vänner.

Umgås med min fina familj i Umeå.

Kollar på Elliot (min brorson) som spelar hockey.

Gosar och promenerar med Skorpan (mina föräldrars hund) samt Sanna och Doris (Sannas hund).

Fixar (med olika pysselgrejer alltså).

Leker med min iPhone (jag sket i mina principer, föll för grupptrycket och köpte mig en, en vit).

Spelar Wordfeud (som alla andra som nördar. Men d e ju skitkul).
Tänker positivt.

Elliot på plan.

Dampskutt.

Puss.

Doris och Skorpan mitt i matchen,

På torsdag åker jag till Uppsala igen för att röntga, träffa läkare och få nästa besked om handen/armen.

Det här är från World Snowboarding Day nu i december, med Jakob Edman, Edmund Eriksson och jag. Jakob Edman har klippt ihop den.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men Gott Nytt År ändå

Gott Nytt År! Det nya kan bara bli bättre än slutet på det förra! 

Fast jag å Robban hade d ändå mysigt på nyårskvällen med go´rödvin, mezzetallrik och smällkarameller, trots en del tårar och smärtstillande piller. 

Jag for till läkarn igår för att byta förband eftersom gipset klämde en aning jäla hårt. Det här var vad jag möttes av. Hmm... Inge vidare. Men ska man snittas är d väl lika bra att snittas ordentligt... Allt detta känns ju så överjävligt! Men jag försöker...

Don´t worry...
Be happy...

I`ll be back! 

I guess it was a biggie

 
Den nya röntgen på min arm som gjordes i Uppsala igår (9 dagar efter craschen) resulterade i en helt annan diagnos än Sälens sjukstuga tidigare satt. Det blev akut operation inatt. Handen hade hoppat ur led och tagit med sig nån benbit (struntar i medicinska termer nu). Så dom har som satt ihop allt igen nu. Antar att det är bra att det inte är båtbenet iaf.

De inkompetenta läkarna i Sälen missade allt på röntgen, drog nån random slutsats och gipsade mig "så länge bara". 

Nu har jag kommit hem från sjukan med en för tillfället helt oanvändbar högerarm, tokig smärta, förvirrade och frustrerande tankar samt en burk morfin. Fruktansvärt overkligt! Jag skulle ju åka massa snowboard nu. Vad fan gör man?? När kan jag stå på brädan igen??

På sjukan i väntan på besked.

Under julfirandet i Umeå, i förhoppning att kunna shredda snowboard med gips.

Jag var hemma i Umeå och firade jul tillsammans med min familj. (GOD JUL lite så här försent förresten!) Vackert smyckat gips av kära vänner. Tog med mig brädan upp till Umeå, tänkte att det kanske skulle kunna gå att filma ett spot eller två i mellandagarna. Trots skadan... Men vi åkte aldrig nån bräda där, vilket kanske var tur med tanke på diagnosen jag fick i Uppsala senare.

A little edit from World Snowboarding Day in Tandådalen

This is some fun clips of me from the World Snowboarding Day 2011 in Tandådalen. The rails are small, the tricks might not be perfect, but it´s the beginning of the season and it´s all just for fun, eeey!

filming anders claesson, jakob edman, edmund erikssson
editing tove holmgren

This is fuck but what the fuck

Such a great day in Tandådalen with happy shredding and awesome people! Making spins in the arenajump and oh my god I was smiling! Untill the frontsideseven-crash and I got pissed! My arm kind of broke and I was rude, said many very bad words and was throwing things (sorry guys). The x-ray showed that it might be a navicularfracture (båtbensfraktur) but they are not sure. Gypsum in 10 days, then we´ll see. 

But of course you can snowboard with a gypsum. Maybe not now, but soon. No biggie.

The bump on the top of the right arm was there before since an older injury. But not the other bump.