Depp, solsken, flumsnack, påssjukan och ruggigt bra låt (men jag vill ju åka snowboard)

Kan man säga att det här har varit min mest värdelösa snowboardsäsong sen jag började med den här sporten? Ja, det kan man säga utan tvekan. (Även om den började bra med massa lyckat shredd i Tandådalen i december). Jag gråter ibland, är bitter ibland, skriker ibland, blänger som fan på min styckade högerhand ibland och deppar ihop fullständigt ibland. Men ibland ler jag faktiskt också och tänker framåt. För det finns en sommar, och en nästa säsong också och jag har haft mina solskensstunder i vinter utan snowboard. OCH! Handen blir faktiskt bättre och bättre!!


Jag har aldrig visat den här bilden för nån (typ) förr men jag tänkte bjuda på den nu bara för att påminna mig själv om att jag kan ha det sämre. För två år sedan (mitt i säsongen) fick jag påssjukan (ja, jag vet, det är en barnsjukdom som ingen får längre). Ca 1 på 250 000 personer får den varje år i Sverige. Jag är vaccinerad mot den och jag har haft den då jag var liten. Men jag fick den ändå och så här såg jag ut, lite deppig och hängig i tron om att jag aldrig skulle se normal ut.

MEN! Jag blev och ser normal ut igen (eller iaf på ett ungefär) och nu är det vår!

Det här gillar jag:

Junkyard fyller 10 år!

Min hand läker men det saknas väldigt många grader tills jag kan röra den någorlunda normalt. Ligamenten behöver tid att läka ihop (4 månader). Så jag tränar sjukgymnastik och avvaktar med snowboardåkningen tills jag känner att handen pallar att ta emot stötar igen. Ibland känner jag mig så jävla usel då jag inte åker snowboard pga en liten sketen hand. Men då slår jag mig själv i huvudet (bara lite grann) och tänker på framtiden. Det är en högerhand jag ska använda resten av livet och pajar jag den igen nu så blir den aldrig bra överhuvudtaget (säger läkaren). Så några graders rörlighet till innan jag börjar sula mig. 

Det var junkyardfest i helgen, och satan va skoj det var!Junkyard fyller 10 år och Thomas Löfgren bjuder på fest!! Tack så mycket för allt!!

Bilfest, sköna människor, människosmuggling (med Alec och Anna), go "junkfood", dans, Melody Club, efterfest, frukostbuffé och trött bilfärd hem gjorde helgen till en succé. Mer bilder kommer sen.

"Slush it" blev råbra

"Slush it" campet blev ju råbra trots lite regnrusk och frånvarande av sol. Men med glada peppade tjejer i typ alla åldrar och positiv vilja och inställning så fick vi ihop det enligt allas önskan. Känslan av att stå på brädan igen var helt underbar och jag kunde (nästan) hålla mig borta från egen sulning. Men jävlar vad det sulades av de andra brudarna!

(Sula är lika med att inte alltid köra safe. Typ tagg/övertagg. Kan endast betyda något positivt.) 


Ida Östensson och Sara Thorén höll den mest peppade föreläsningen ever! Intressant och otroligt inspirerande om hur tjejskejten har intagit skatescenen i Sverige. Plus en mängd andra kloka insikter och åsikter om att brudar är lika mycket värda!
Ida Östenssons och hennes arbete: Playing for change

Fler intressanta bloggar som har med föreläsningen att göra: No limit

TACK TJEJER!

Slush it!

Dags att skriva lite. Det var ju alldeles för länge sedan. Men jag gissar att min fuckade hand har med den saken att göra. Jag är fortfarande trasig. Det roliga är att jag inte har bandage eller gips längre. Det tråkiga är att jag bara kan böja handleden några grader so far. Det ska tydligen ta tid detta. Eftersom min hand/handledskada var väldigt komplicerad och väldigt ovanlig (såklart).


Så jag tar det lugnt. Eller jag tränar massa (sjukt massa rehab på det) men jag får inte shredda som jag vill än.


 MEN


Till helgen drar jag till Tärnaby med My för att vara coach på snowboardcampet för brudar som heter "Slush it". 

Då får jag stå på brädan för första gången sen skadan.


Så jag, brädan och min jävla arm tar ett bad. 

Å sen drar vi till fjällen!

Surpriiise!

Förra fredagen fyllde jag år. Det spelar ju absolut ingen roll hur ung jag blev men det var i alla fall storkalas med underbara vänner och familjemedlemmar influgna från alla delar av Sverige. Allt var en big surprise som Robban pusslat ihop! (Eloge till dig Robban!!!) Och jag fattade ingenting. Haha, och det blev ju så jävla lyckat! Lugn och mysig morgon och förmiddag med Robban. På eftermiddagen dök mor och far upp, sjungandes från toaletten. Överraskningsmiddag och fest på Uppsalas Oasia med massa vänner och familj. Festen avslutades i vår lilla lägenhet med tårta, portvin, renar i taket och en massa mys. Det kunde inte blivit bättre. Jag njöt! Sen var det bakisbrunch, bakishäng och bakismat i vår lägenhet resten av helgen.

TACK alla inblandade!!