Battle och sexistiska kommentarer

Me and Carro Degardh on youbet.com. I did not know what I was getting into when I accepted to be a part of it. Just a funny thing? And to get some snowboarding involvement now in injury times. So I thought. But many of the comments written on the side made ​​me disgusted and irritated. But I guess that's what the idiots that wrote the stuff wants. Yes, we are girls. Yes, we love snowboarding. Let us just be two talented girls who love to snowboard. The sexist comments that is written is so fucking irrelevant and has nothing to do with snowboard. I have never heard anything negative about my onlinepart since it was playing on youbet so I guess it´s the immature petit virgins that comments theese things on youbet that has some serious problems. So this is for them. 

And it´s sad.

Here you can see and read.

ISPO i Munchen

Galna och "eehh.. vad fan hände där?" dagar på Ispo i Munchen.

En tidig söndagmorgon och jag, Robban och Fredrik kör bilen (eller.. Fredrik är dock för bakis och Robban har ej nåt körkort. så jag kör) till Skavsta flygplats. Vi ska till Ispomässan i Munchen. Den alla pratar om. Vi parkerar bilen, planet lyfter, landar och än så länge fungerar allt enligt planerna.

Väl framme:
Robban glömmer pass, pengar, kort (vissa brukar kalla det sitt liv) på flygbussen mellan flygplatsen och Munchen. Detta upptäcks då vi åker fast på tunnelbanan av civilklädda biljettkontrollanter och vi måste visa upp våra pass. Efter löjligt överspelade, dumma ansiktsuttryck med "eeh.. jaha?? i Sverige köper vi alltid biljett på tunnelbanan..." och en aning panikartad Robban (över borttappat liv) kommer vi lindrigt undan med kommentaren "stupid tourists" och endast 40 Euro i böter.

Ispomässan består av oändligt många snowboard och skidmärken som ställer ut och visar upp sina brands på ett mycket stilfullt sätt med snygga montrar och gratis öl och sprit till törstiga snowboardåkare. Vi hänger runt på mässan i 2 dagar och pratar med en hel massa intressanta folk. Robban och Fredrik promotar Monokel och jag går omkring med mitt gips och snackar med sponsorer och tidningar. Det var nice! Och ibland lite vilset.

Tack RipCurl för hotell, biljett och allt!!

Vi bor på ett av de fräschaste hotellen på gatan (som består av varannan ingång hostel och varannan ingång "boobs" och neonblinkande nakna brudar) vid Munchens centralstation. Finner en sportbar som gör helt ok bloody marys och mjuka men ändå charmigt goda popcorn samt en restaurang som serverar god thaimat där vi äter middag båda dagarna.

Det är fest båda kvällarna (dagarna också för väldigt många) och alla härjar på och drar runt på de olika märkenas fester. Svinkul!

Delar av Random Bastards befinner sig på plats och kör på som vanligt =)(se kort nedan)

Sista kvällen/natten var ju skitkul. Vilket resulterar i att vi inte vaknar av väckarklockan som ska skicka upp oss till flygbussen. Vi försover oss och måste åka taxi i 2 timmar och får betala väldigt många onödiga Euro. Men vi hinner.

Robban skulle kunna skriva ett eget kapitel om hur man löser den borttappade passfrågan men tillslut finner iaf busschauffören Robbans liv under en stol på bussen och Robban får ett jublande samtal. Dock är inte livet lika innehållsrikt som tidigare vilket gör Robban fly förbannad när han får tillbaka den halvt tomma plånboken då vi anländer till flygplatsen.

Framme på Skavsta flygplats slår det oss att vi glömt bort en liten detalj. Så vi sätter oss ner och väntar ca 5 timmar innan vi kör hem igen. Vi är för bakfulla.

Men allt var värt det!! Tack för en händelserik och sjukt kul resa! (Och att vi betett oss som 3 oansvarsfulla tonåringar...? äh, sånt händer ibland).

Men trots det ibland helt ologiska kaoset har vi tittat på varandra och skrattat åt röran. Då är det en jävligt bra grundstämning!

Coming up

Länge sedan jag bloggade...

Tankar och verkliga händelser kring det här kommer upp snart:

1. Galna och "eehh.. vad fan hände där?" dagar på Ispo i Munchen.

2. Snowboardabstinens (ibland outhärdligt).

3. "Varför åker du inte snowboard med gipset?"

4. Mysiga dagar i Göteborg med tjejerna.

5. Träning.

6. Battle?
7. Värdelösa sexistiska kommentarer om tjejer som åker snowboard.

8. Å armen.

Doktorbesök, zombiearmar, rödvin och tjejhäng

Både jag och sjuksköterskan, som klippte bort mina 31 stygn, rynkade på näsan vid denna syn. Men allt såg fint ut? Och det läker precis som det ska, sa doktorn.

Jag känner mig väldigt mycket smidigare i mitt nya cirkelsgips av plast. Tyvärr är det bara på barnavdelningen som man får välja färg på gipset så jag fick nöja mig med smutsvitt.

(Men om nån vet nån som kanske känner nån som har tänkt sig göra en zombiefilm och behöver en stand in arm så är det bara att höra av sig så ställer jag upp direkt.)

"När kan jag shredda igen denna vinter då???"  frågade jag doktorn.

Oklart läkarbesked.

Men.

Väldigt klar vilja!!

Jag har hört att man kommer långt med det!

Så jag fortsätter att träna (iaf underkroppen, får inte köra armar/axlar rygg ) promenera, umgås med nära och kära, dricka rödvin (bara vid speciella tillfällen), läsa och "leva i nuet". Det är klart som fan att det här blir bra!

Jag ber om ursäkt att det för tillfället handlar väldigt lite om snowboard och väldigt mycket om zombiearmar och cirkulationsgips men det kommer bli ändring på det. Såklart.


Finbesök
Finbesök av supertjejerna Alec och My förgyllde denna helg! Myspys, rödvin, tårar (av deeptalk och romantiska filmer) reafynd, beslutsångest (med mycket skratt och kärlek), gipsfäktning (Alec bröt armarna 2 veckor innan mig), massa smowboardsnack, roliga historier och mycket (mycket) mer!
Tack!!

Sen avslutades helgen också med gomiddag med härliga Anna och Beata =) 

Alec, jag och Mysan.

Tre gips på två personer tycker jag är rätt bra jobbat.

Medans jag har tjejhäng hemma i Uppsala är Robban i Val D´esere i snökaoset å shreddar snowboard för oss båda! =)

Hej då Umeå (på ett litet tag)

Nu är det dags för Uppsala igen, läkarbesök idag. Undrar vad dom säger? Sakta men absolut säkert börjar smärtan avta och rörligheten i mina bratwurstkorviga fingrar öka. Sitter och nördar med min lilla vita apparat på Umeå flygplats. Jag har lätt blivit "en av dom" eller kanske "en i mängden" men med lite eftertanke, faktiskt inte mig emot.

Jag har haft det bra hemma i Umeå och faktiskt kunnat slappna av och "leva i nuet" lite. Haha, jag gillar som ändå det uttrycket. Snowboardabstinens och frustration infinner sig med jämna mellanrum men acceptansen närmar sig. Jag låter så djup. Men det är ganska så djupt faktiskt ;)

Skålade "so long" till Umeå och mina kära föräldrar med kaffe och gipsad/bandagerad arm. 

Och Skorpan kommer sakna dom milslånga promenaderna nu när jag åker bort/hem igen.

Till helgen får jag besök av bästa My och Alec och då ska vi dricka rödtjut, äta ost och kex och umgås en jäla massa. Det ser jag fram emot!

I´m trying, såklart

Det verkar som om jag börjat skriva på svenska nu plötsligt. Whatever. Känns mer personligt.

Jag drog upp till Umeå efter operationen för att känna lugnet lite.

Att inte få åka snowboard nu som planerat är lite (väldigt, väldigt, väldigt snällt jämfört) som att det inte finns frukost hemma på morgonen. Alltså total katastrof!! För mig alltså... men allt är ju relativt... och olika viktigt.. för alla...

Min Skorpa.

Men jag försöker! Genom att:

Acceptera att jag är skadad.

Acceptera att jag inte får åka snowboard på ett tag.
Acceptera att det inte alltid blir som man tänkt sig (men att livet går vidare ändå).

Acceptera att jag inte kan träna som förr (lite av en träningsnarkoman).

Ta vara på dagarna och tiden.

Acceptera att jag INTE hade en olycksfallsförsäkring under skadetillfället (vilket jag alltid trott att jag haft! Hmm... jag har åkt snowboard rätt mycket dom senaste åren utan att ha haft en sån försäkring... LÄSKIGT!)

Fixar en olycksfallsförsäkring (bättre sent än aldrig).

Acceptera att jag kommer att se ut som att dom huggit av mig handen, ångrat sig, och sen satt tillbaka den.

Tänker att jag kommer va så sjuuukt peppad då d väl är dags!(och det är ju bra).

Å vad gör jag om dagarna? Jo, typ:

Går och går och går (kan inte sitta still riktigt).

Tränar ben på gymmet (detta kan bli mitt mål! Eller förresten, jag vet inte riktigt).

Umgås med mina underbara vänner.

Umgås med min fina familj i Umeå.

Kollar på Elliot (min brorson) som spelar hockey.

Gosar och promenerar med Skorpan (mina föräldrars hund) samt Sanna och Doris (Sannas hund).

Fixar (med olika pysselgrejer alltså).

Leker med min iPhone (jag sket i mina principer, föll för grupptrycket och köpte mig en, en vit).

Spelar Wordfeud (som alla andra som nördar. Men d e ju skitkul).
Tänker positivt.

Elliot på plan.

Dampskutt.

Puss.

Doris och Skorpan mitt i matchen,

På torsdag åker jag till Uppsala igen för att röntga, träffa läkare och få nästa besked om handen/armen.

Det här är från World Snowboarding Day nu i december, med Jakob Edman, Edmund Eriksson och jag. Jakob Edman har klippt ihop den.

Det blir inte alltid som man tänkt sig men Gott Nytt År ändå

Gott Nytt År! Det nya kan bara bli bättre än slutet på det förra! 

Fast jag å Robban hade d ändå mysigt på nyårskvällen med go´rödvin, mezzetallrik och smällkarameller, trots en del tårar och smärtstillande piller. 

Jag for till läkarn igår för att byta förband eftersom gipset klämde en aning jäla hårt. Det här var vad jag möttes av. Hmm... Inge vidare. Men ska man snittas är d väl lika bra att snittas ordentligt... Allt detta känns ju så överjävligt! Men jag försöker...

Don´t worry...
Be happy...

I`ll be back!